"Ska du ha en till?"

Ja, den frågan fick jag av läkaren som skulle undersöka Ossian (på vårdcentralen) idag.

Det var typ andra saken han sa när han hämtade oss i väntrummet. När jag sa att det inte var så, så sa han att "det såg ut som det" och att jag i sådana fall "borde skaffa gåstavar och gå med". VA???? Vad säger han? Försöker glömma vad han sa och istället fokusera mig på att få Ossian att bli undersökt men han svamlar en massa strunt på vägen till läkarrummet. Säger massa självklara saker och avslutar det med "fattar du?" och skrattar lite. Jag blir bara mer och mer irriterad men håller god min. Vill bara få Ossian kollad, that's it! Han undersöker honom och Ossian verkar inte heller gilla honom speciellt mycket (jag förstår honom) och kommer slutligen fram till att det är scharlakans feber, det vill säga halsfluss. Samma som William alltså. Han går sedan och sätter sig vid datorn för att skriva ett recept. Då börjar han ta upp det där med de j*kla gåstavarna igen. Säger att jag borde skaffa sådana och gå ut och gå med dem, och att jag borde tänka på mig själv lite, med skämtsam ton. VAA igen??? Då får jag faktiskt nog och säger något i stil med: "Nu är vi inte här för att prata om mig utan om Ossian". Det är inget roligt att du säger så till mig. Då verkar han fatta att han har gått alldeles för långt och menar att han är trött och att det har varit en lång dag. Jag säger att jag faktiskt tog väldigt illa vid mig och sedan klarar jag inte att hålla inne tårarna längre utan börjar gråta. Då verkar han bli lite nervös och mumlar något med att "jag är ledsen, det var inte meningen" bla bla bla. Sedan blir han så nervös att han ber mig att ursäkta honom för han måste koncentrera sig på att skriva rätt dos på receptet. Då börjar jag klä på Ossie som inte förstår någonting utan bara ser att jag är ledsen och upprörd, och göra mig klar för att gå. Frågar honom om han var klar. Ja, säger han då och reser sig och går för att öppna dörren för oss. Jag tittar inte på människan utan kör bara förbi med vagnen. Ut genom dörren. Bort från idioten. Så j*la ledsen och förbannad.

Ja, för 1.) Jag gick inte dit för att be om en bedömning av min vikt, jag gick dit för att få min sjuka son undersökt och det har inte det minsta med mig eller min vikt att göra! 2.) Han har ingen anledning att skämta om vare sig mig eller min vikt. Sådant kan faktiskt vara väldigt känsligt. Det vore en annan sak om jag hade gått dit för att få rådfrågning om hur man går ner i vikt el liknande. Men det gjorde jag ju inte!

Just nu känner jag mig så himla ledsen, här kämpar man med sin vikt efter ha fått barn och så får man det där slängt i ansiktet. Det är inte ok! Tro mig, jag vill jätte gärna gå ner i vikt och det ska jag, men just nu har jag ingen möjlighet att sticka iväg till gymmet. Jag önskar att jag hade tiden till det men det är tillräckligt svårt att få ihop tiden allt det andra viktiga, så som familjen, jobbet, vänner, hemmet...ja men ni vet väl va jag menar?

Säger bara en sak, suuuck!!! :0(((