LESS

Ja jag är rejält LESS på att vabba. Har varit hemma två veckor nu och det tar hårt på en. Först för att Ossie blev förkyld och fick ögoninflamation, sedan i slutet av förra veckan kommer William hem och blir magsjuk. Det hände en otäck olycka med Ossian mitt i allt. är i telefon och pratar med vårdguiden och Ossian ställer sig upp i soffan och börjar tokhoppa, hinner inte fram i tid, det gick så fort och han ramlar med huvudet framåt rakt in i soffbordet. ÅHNEJ!! Gunnar kom hem med vätskeersättning på sin lunch precis när det hände och hade bara kommit in i hallen när Ossian ramlade. Gunnar tog upp honom i famnen och jag slängde på luren. Blodet forsade från hans lilla näsa och han bara skrek rakt ut. Tror inte det finns något värre än när sånt händer. William ramlade in i ett element när han var i samma ålder och det var exakt samma känsla. Det gjorde ont i hela mig och jag bannade mig själv för att det hände. Man vänder sig bort två sek och så händer det liksom. Men tillslut lugnar han ner sig och det slutar blöda. Vi avvägde att kasta in honom i bilen o åka in till akuten, det var verkligen läskigt med allt blod. Men nu mår han bra igen och svullnaden har gått ner. Tack o lov. Lilla hjärtat. Ja och så går det några dagar och så blir både jag och Ossian magsjuka och sängliggande. Jag repar mig ganska fort fast tröttheten sitter dock fortf i måste jag säga. Ossian mår bättre dagen efter och kräks inget mer och det går två dagar och igår ringde jag förskolan och meddelade att vi skulle komma imorgon (läs idag). Äntligen liksom. Min enda lediga dag, som jag hade tänkt få viktiga saker gjort som ett viktigt läkarbesök som jag har väntat på i 3 månaders tid, samt provtagning på Ersta sjh. Sen hade jag däremellan tänkt klippa håret, ja det gjorde jag väl sist i december (det börjar bli rätt slitet nu...) Ja jag hade alltså tänkt lämna killarna på förskolan. Men vad händer? Jo igår kväll KRÄKS Ossian igen. Bara så där. Där sket sig alla min planer och jag fick ringa återbud på min läkarbesök och till förskolan och meddela att vi stannar hemma veckan ut. Blir så ledsen. Känner mig helt knäckt.
Varför ska vi ha sån OTUR med allt för? Först hela hösten med diverse sjukdomar och vabb och sedan hela historien med vår lägenhet, evakueringen...nu detta. jag orkar verkligen inte mer nu. Ungarna bara krigar med varandra här hemma (understimmulerade? Svar JA!) och jag känner mig helt slut. Vill bara gråta. Fasen också :0/