"Du är min själs uppståndelse
till verklighetsextas
att luften rör mig het som eld
och syns som ett hav av glas,
och mina ögons makt,
att de domnande förnimmer
hur alla färger flammar ut
i sprucket skimmer.
...
Du är min viljas styrka,
du ger mig en kraft
att vänta och att handla,
som aldrig jag har haft.
Ja mina sinnens hunger,
som hetsar mig och jagar,
blir därför att den gäller Dig
ett jubel alla dagar.
...
Du är mitt livs mognad.
Du gör mig hel.
Ur mitt förgågna samlar sig
var tåga och minsta del.
På hundra skilda vägar har
jag vandrat o trevat.
Nu möts de.
Fram mot Dig har jag levat..."
...
(Dikt: Karin Boye, 1900-1941)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar